Något skurkaktig känner jag mig, då det har tagit mig flera veckor att
skriva några rader om granrismattan som plötsligt uppenbarade sig
utanför vår ytterdörr lagom till jul. Lagom vild och bunden med grön
järntråd och allt. Nu något nedsnöad, men ändå.
Nog bor det en Ernst i min man ibland.
:-) Ernst på Kvännback!
SvaraRaderaMen e dröjer nog ett tag till, tills han går barfota på ett bygge, gissar jag :D Men bättre en liten Ernst än ingen Ernst alls!
SvaraRaderaHaha, jaaa - någonstans dras nog gränsen för hur mycket Ernst som är för mycket Ernst... ;-)
RaderaOj vad jag har väntat på detta inlägg. Han berättade vad han åstadkommit,
SvaraRaderaverkligen jättefin, mycket snyggare med grön järntråd. Det bor verkligen en liten Ernst
i honom!
Lite harmar det nog att jag inte kom mig för att knäppa en bild innan snön kom, då hade mattan nog kommit mycket mera till sin rätt. Men, men... bättre sent än aldrig. :-)
Radera