söndag 26 juli 2015

Redan sensommar

När almanackan skvallrar om annalkande sommarmånader, sådär i mitten av maj eller så, då brukar jag stanna upp och ta in att den är på väg, sommaren. På samma sätt brukar det komma en dag mitt under pågående sommardagar då lupinerna vissnar och häggen blommat ut, då jag plötsligt reflekterar över att den snart är förbi.

Och den känslan har jag nu, fastän vi knappt ens har haft någon sommar ännu. Att den alldeles för snart kommer att vara förbi. De lediga veckorna hela familjen har haft tillsammans går mot sitt slut och min mammaledighet till trots så är känslan av återkommande vardag påtaglig. Inga fler idéer om spontanutflykter kläcks vid frukostbordet och de senaste veckornas obundenhet ersätts med måndag-tisdag-onsdag-torsdag-fredag. Lika svårt att greppa varje år, men så är det - även om jag påminner mig själv om att vi med lite tur faktiskt har en hel del sommar kvar.

Svårt att greppa är också att den här lilla tösabiten snart ska bli fyra månader. Fyra! Hon är en alert, nyfiken och extremt social liten tjej har det visat sig. Stark, vägrar att missa något och är ständigt uppmärksam på vad som händer runtom. Överlag en nöjd liten tös, med det finaste tandlösa leende jag vet. Fantastisk och underbar - så där så att ord inte kan beskriva.



Kanske är det dagens eviga regnande som får mig att känna ett visst vemod över hur tiden rusar, så för att släppa det kan jag berätta att vår sommar hittills bland annat har bestått av roliga kalas av alla de slag: vi har firat födelsedagar, varit på bröllop och en av höjdpunkterna var förstås dopet här hemma. En oerhört vacker söndag i början av juli träffades våra närmaste och lillasyster fick sitt namn. Fint, enkelt och avslappnat.




Lillasysters körsbärsträd - världens bästa doppresent av fina faddrar. Egentligen fick hon två träd, ett av vardera fadderpar, men vi har inte riktigt funderat klart ännu om det andra ska vara ett likadant eller något helt annat. Bilden kanske också skvallrar lite grann om att vi har blivit med trädgård den här sommaren, vilket känns helt fantastiskt.




Eftersom bilden har några veckor på nacken, så har de gröna pickande stråna redan blivit en gräsmatta, som till och med har klippts ett par gånger. Och jag är så himla nöjd. För en gångs skull är jag alldeles tillfreds med läget som det är just nu. Gräsmatta, marksten och grusad gård räcker för mig, den här sommaren åtminstone. Och så ett eller två körsbärsträd på det.

2 kommentarer: