Jag plockade bort juldukarna direkt efter nyår och titta vad som ligger och är vackert på bordet nu. Kanske är det återseendet av ljuset utanför som påverkar, eftersom det blev den här ljuva jag grävde fram bland mormors alla vävda löpare. Rosa här också med andra ord.
Det är en omaka och unik raring det här. En som egentligen alltför sällan används, då den varken har någon kompis till bänken eller är tillräckligt lång för bordet om man ska vara lite noga. Men, det är en av de första jag fick av min mormor en julafton för länge, länge sedan och det är fortfarande en av de vackraste, även om jag inte har vårdat den ömt med regelrätt sträckning och mangling efter tvätt.
Men det gööör inget, som storebror brukar säga när han vet att han har gjort något tokigt.
En krispig tulpanbukett i samma färgskala nu då, så får jag plocka bort julbrickorna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar