Att ha full rulle

Jag tror att jag har nämnt det tidigare, men om det är något man är bättre på med andra barnet så är det att uppskatta det stora i det lilla. 

Som när hon ställer sig på tå för att komma riktigt nära och säga hej (eller ja, det låter kanske mera som huh) till Nemo.

Eller när hon ratar de egna pedagogiska babyleksakerna och föredrar brorsans lite tuffare.

Fast i och för sig, leksaker och leksaker - hemmet erbjuder ju så mycket mer att utforska! Vad som finns bakom gardinen, till exempel.

Eller när hon så där lagom nonchalant släpper ena handen då hon står upp. Titta på mig, liksom.

Och i övrigt tycker hon fortfarande att det här med strumpor - det är väl oerhört onödigt.

Och jag bara hänger med. Paketerar in och sparar dessa små, små guldkornsstunder allt vad jag kan.