Fortfarande extremt kallt förstås, men vad det verkar så stör sådana detaljer inte lekglada barn. Vi har åkt både pulka och kälke, sparkat och skrinnat i flera omgångar - och när jag och familjens yngsta har sökt oss in i värmen, ja då har rustandet ändå fortsatt lite till för den lyckliga storebrodern.
Och så har det ju varit så häpnadsväckande vackert. Dagar som vi har bjudits på denna helg, när solens strålar brinner mellan trädtopparna och den vita snön gnistrar som bara puderlätt snö kan, de känns verkligen. Som om tiden plötsligt står lite stilla, och man bara är. Magiskt. Tills man påminns om stelfrusna kinder och fingrar som tappat känseln, vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar