Jag blev så full i skratt när jag bläddrade lite i bloggarkivet och hittade det här inlägget. Nu är lillasyster nio månader - precis som storebror var då jag skrev just det där - och följetongen kunde gärna få en fortsättning. Häromdagen hade hon öppnat ett skåp (det förbjudna!) och fyllt precis heeela golvet med fotografier, medan jag skalade en (alltså, en!) potatis. Man kan ju fråga sig hur det ens är möjligt.
För. Hon. Är. Överallt.
Och det är så oerhört spännande att hänga med denna kännspaka dam och hennes bror om dagarna. Utmattande, karaktärsprövande och så förstås alldeles, alldeles underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar