torsdag 18 februari 2016

Nittiotalet i mitt ♥

Den här gamla godingen dök upp i mitt facebookflöde i kväll. Jag tryckte play, och kunde fortfarande sjunga med i varenda ord.




Varenda. Ord. 

Till och med rapparens märkligheter med diverse språkliga missförstånd från tioårs-jaget satt kvar. 

Detta alltså i en låt som jag nog inte har hört på 20 år - att det är fascinerande hur hjärnan fungerar är bara förnamnet. Triviala, banala sångtexter lagras tydligen utan minsta ansträngning, medan man allt som oftast mindre framgångsrikt försöker hålla kunskap som känns en aning viktigare i minnet.

Men, tydligen var Mirror mirror absolut tillräcklig för att få mig att göra en liten resa längs med nittiotalets musikaliska memory lane. För dryga 20 år sedan var ju inte musik i närheten av lika lättillgänglig som den är i dag. Antingen hade man tur och fick någon ny Absolute-skiva till julen, eller så satt man med fingrarna på rec om lördagsförmiddagarna då Radio X3M spelade upp sin topplista. Men alltid, alltid skulle låtarna förstöras med prat innan de var helt slut. Minns ni? För det kunde ju inte bara vara jag som gjorde kassett på kassett med blandande radiolåtar?

En snabb googling visar förresten att den härstammar från 1995. Liksom denna pärla, som var så tårdrypande vacker på lågstadiedisko att den gick på repeat.




Fast det här var förstås innan Backstreet Boys öppnade dörren till pojkbandens ljuva värld. 1996 fick jag en plansch med fem killar som kallade sig Backtreet Boys av min två år äldre kusin. Själv hade jag inte ens hört talas om dem då ännu, men sådana detaljer var det inte så noga med, så planschen hamnade i alla fall på väggen. Så småningom hörde jag dem också, och då blev det ju en hel del planscher efter det. 

Det måste också ha varit då någon gång som detta eviga frustrerade radioinspelande av kassetter kompletterades med ett lika frustrerat inspelande av musikvideor. Voxpop var det bästa man kunde se på teve - i en saccosäck en halvmeter i från så att man enkelt nådde rec-knappen förstås. 

Med god tur fick man med det mesta och sedan kunde man titta om och om igen på dessa musikvideor, som så kännspakt andas nittiotal. Memorera danssteg och sånt som var viktigt då man råkade vara tolv, tretton år på denna andra halva av årtiondet i fråga.




Det är ju inte riktigt klokt egentligen. Hur man kämpade för att höra favoritlåtarna och hur dessa låtar, förmodar jag, sitter som klistrade för livet. 

Vad lyssnade du på som barn?

4 kommentarer:

  1. Det här tar nog priset av spookyness. Igår när jag kom hem från jobbet och T stod framför spegeln började jag sjunga mirror mirror och jag hade inte ens kollat igenom fb då ännu. Vad är oddsen att vi båda sjunger den samma dag?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, ja - verkligen otippat! Det här med "great minds..." gör det inte mindre läskigt... ;-)

      Radera
  2. Haha, "en hel del planscher.." Understatement of the year!

    SvaraRadera