Ett år senare

Jag har lite svårt att greppa det, men det är faktiskt så att vårt lilla pyre blir ett i dag. 

Ett helt år.

Ett barns första år i livet är onekligen något helt fantastiskt att få vara med om. Från en liten, liten sovande och ätande nyföding till ett allt mer självständigt barn. Den lilla någon som föddes för ett år sedan blev en hon, med sin egen järnvilja och personlighet. Vår lilla som tillbringar sina dagar med att upptäcka och återupptäcka, med att lära sig, vandra planlöst bara för att hon kan och sprida glädje. Hon som ser på sin storebror med tindrande ögon och tycker om när man smeker henne på ryggen. 

Nu är hon ett år gammal.

Födelsedagsbuketten står i sin muminvas på köksbänken och är vacker, även om födelsedagsbarnet själv knappt kunde bry sig mindre. Fast jag firar ju också hennes dag, så dessa vackra blomster kanske får räknas som en present till mig själv. 

Kalasandet sparar vi till helgen, men för en liten som aldrig har firat någon födelsedag tidigare var det säkert alldeles tillräckligt spännande med sjungande familjemedlemmar på rad och några paket denna födelsedagsmorgon. 

Och visst, vackra blommor i all ära - men dagens finaste var nog ändå storebrors present. Han pysslade ett alldeles eget kort till henne, ett som hon kan ha tills hon blir riktigt stor och vill ha det i sitt hus, som han uttryckte det. Bara hon inte äter upp det.