I dag, liksom i går, visar sig vädret från sin lite varmare sida och vår himmel är tillräckligt blå för att förstärka känslan av vår i kroppen. Och om man tittar riktigt, riktigt
noga så ser man små knoppar på vårt körsbärsträd.
Eller
vårt och vårt. Egentligen är det lillasysters. Hon fick ett eget träd
samma dag som hon fick sitt namn, och jag blir fortfarande alldeles varm
över den fina presenten. Tycker att det är lika vackert rent symboliskt
som själva trädet i sig.
Och så tänker jag om det inte är så, att den bästa tiden är den som är nu. Innan allt det man
längtar efter börjar och när man ännu bara kisande i solskenet anar och förväntar
efterlängtad sommar. Det känns onekligen lite så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar