Hjälpsamheten själv

Alla som någon gång har flyttat vet ju hur tidsslukande det är. Det är som om ett stort svart hål bara öppnar sig och dit for den kvällen och längre än så hann man inte. När man dessutom har den lilla medhjälparen som inspirerat ser mamma flytta och bära, så vet man ju att just den inspirationen leder till någon form av merjobb för en själv.

Så, nej - vi har inte flyttat ner sängen i vårt blivande sovrum ännu. Jag hade nästan trott att vi skulle göra det i kväll, men eftersom familjens yngste nu sover så funkar det inte riktigt att gå in i i vårt gemensamma sovrum och bullra på. I stället färdigställer vi tv-rum och barnkammare, och ser framemot lyckan i ögonen hos 1,5-åringen när han fattar innebörden i att ha ett eget rum.

Och , från det ena till det andra. Gårdagens förfasande över vardagsrummets tomhet sedan en del möbler flyttades ner i källaren är annars förbi. Nu ser jag mest framemot vår kommande IKEA-resa som jag skrev om i mitt förra inlägg. Som man kan se på bilden ovan så är det ett Liatorp-vardagsrumsbord vi har. Alltså är det väl inte alldeles långsökt att just sidoborden i modell större och mindre från samma serie skulle kunna tänkas passa in hos oss...

Bilder lånade från ikea.fi

Ett rum som däremot inte alls tar skada av lite tömning är vårt åtta kvadratmeter stora datarum som jag sitter i just nu. Det är det här rummet som utöver kontor har fungerat som skötrum och lekrum, vilket har funkat helt okej - en tid. Nu är tack och lov den tiden förbi, och jag inbillar ju mig att jag kommer att utveckla en ådra av ordningsamhet på kuppen. Det var ju det där med ändamålsenliga utrymmen, ni vet... Fast lite sanning måste det ändå ligga i det påståendet, med tanke på hur många rundor tvättmaskinen har snurrat sen den fick sin rätta plats i grovköket.