Nu är grävandet förbi för denna gång, och gården ser ut därefter. Fast det får helt klart vara lite dammigt och jordigt och sådär, för nu är vi så mycket närmare än vad vi var för bara några dagar sedan.
Och inne har vi små, dammiga fotspår av den envisaste barfotakille jag känner - precis överallt. Men vad gör väl det om hundra år.
En vardagsrumsbild för att bryta grävbloggstrenden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar