tisdag 23 februari 2016

Om att lära sig något stort här i livet

Om en vecka blir vår ljuvliga lilla tösabit elva månader.

På pricken just den dagen, fast för tre och ett halvt år sedan - alltså en vecka innan storebror skulle bli elva månader - så tog han sina första tre steg. Jag satt bredvid och råkade ha telefonen med mig, vilket betyder att jag till och med hann knäppa en bild av det spektakulära i ett litet barns första trevande barfotasteg. Darriga och lite avvaktande, men medvetet valda och planerade ändå. 

Livet genom linsen kan ju onekligen ha sina nackdelar ibland, som när man febrilt jagar fina bilder på julfester och nästan missar programmet av bara farten. Men just den här ganska suddiga mobilbilden av en förstfödds första steg och ivriga min är mig så oerhört värdefull. Den hjälper mig att minnas stunden, hur han plötsligt tjöt till och släppte tag och kom mot mig, med vevande armar och överlyckligt leende. Hur han sekunderna senare damp ner och kom krypandes upp i min famn, lycklig så där som ett litet barn som njuter av nuet är.

Ett fint minne av en underbar stund, som får lite hjälp på traven av en mobilbild i ett fotoalbum alltså. 




Jag har, föga förvånande, jagat en numera nästan-gående lillasyster med kameran de senaste dagarna, för att försöka fånga några av hennes första steg också. Det går kanske inte helt perfekt om vi säger så, för än så länge har jag inte lyckats få den där bilden som jag väntar på. Den som visar ivern och glädjen - mest på grund av den iver och glädje som rusar genom barnet då hon inser att det är fotografering på gång. Då blir det bråttom mot kameran kan jag säga, och när det är bråttom är det helt andra förflyttningstekniker som används.

Men, på bild eller inte. Då och då släpper hon taget och tar ett par, tre steg hon nu också. En vecka från elva månader är tydligen den magiska åldern för just våra barn. 




Och glädjen i den lilla kroppen som plötsligt har lärt sig något alldeles nytt och dessutom inser det själv - den är onekligen snudd på magisk.

4 kommentarer:

  1. Så härliga fångade bilder av de första stegen! ♥︎♥︎

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad snällt! Även om jag ännu jagar den där fotoalbumsbilden, haha.

      Radera
  2. Svar
    1. Ja, nog kan de dessa små! Snart är ni där också! :-)

      Radera