Att ha en stor storebror

Om bara några dagar - och de går ju så snabbt den här årstiden - blir storebror sex år.

Man kan ju bli nostalgisk för mindre.

För visst är det märkligt och självklart på samma gång att han redan och plötsligt är så stor, samtidigt som han har varit en del av vår familj nästan så länge man kan minnas. Vi har våra duster, han och jag, precis som det säkert är meningen att det ska vara, samtidigt som han fyller våra dagar med så mycket glädje. 

Alldeles snart ska jag för första gången se på när han för första gången stiger på bussen, som för första gången tar honom till ett helt nytt skede i barnalivet - förskolan. Och visst är det mycket som är spännande med det - skolbyggnaden, kompisar och nya dagsrutiner.

En riktig arbetskille är han, som njuter av att vara med där det händer och ofta, ofta är jag pinsamt stolt. 

Såklart.