Sommarfredag

Inte riktigt den sommarvärme vi väntar på, men nästan. På trappan är det lä och solen får värma oss i fred från envisa vindar, så barnet plaskar på i sin lilla plastpool med gott humör. Och jag njuter av min kaffekopp och de lediga dagar som nu radas på varandra.

Inne finns något vackert att njuta av också. Några pioner ur min mormors rabatt följde med hem efter ett besök hos henne i går, och visst är de bedårande rara i sin nyans så levande att den får ett simpelt namn som rosa att verka futtigt.

Sommartid. Alldeles magisk och makalöst vacker.

Favorit i repris

Jag hade googlat pavlovarecept ett bra tag innan det slog mig att jag faktiskt skrev några rader om mitt senaste möte med marängbakverket här. Och eftersom jag inte är den som läser recept så noga så var jag alldeles tillfreds med min egen light-version med lista på ingredienserna.

Fem minuter senare hade jag och flickebarnet marängsmeten i ugnen, och eftersom jag dessutom var ovanligt tydlig med ugnens roll i det hela förra gången så gick bakningen  extremt smidigt. Dessutom levererade frysen både blåbär och hallon som sällskap till de färska jordgubbarna, så visst blev det en smarrig pavlova den här gången också.

Därefter fick lillasyster storhetsvansinne som bagare och rev dessutom till med en plåt muffins med halloweentema, och bara en sån sak livar ju upp vilken mulen onsdag som helst, kan jag känna.

Mamma, jag kan! Och visst kan hon, med viss assistans. Hon blir allt större, hon också. 

Harrström fiskehamn

I samarbete med Aktion Österbotten.

Njutbart är det. Och ändå är det mera än så, eftersom tankarna som tillåts flöda då man rör sig till fots i det makalöst vackra som är Harrström så enkelt får utrymme att tänkas. 

Ibland blir de översatta till ord också, då det då och då i mina promenader ingår sällskap. Då kan planer smidas, drömmar dryftas och händelser bearbetas. Och när vi når den plats dit vägen som allra oftast bär står vi mest bara sida vid sida och njuter för en stund.

Harrströms fiskehamn, där båthusen ligger bredvid varandra på båda sidor om den smala havsviken och där  båtarna står väntandes på följande tur. Den intresserade kan klicka här och se vad som händer vid föreningens brygga via webcam.

Här i naturhamnen slingrar sig den 300 meter långa vägen charmigt och inbjudande.

Och här är luften alltid synnerligen enkel att andas.

Midsommarhälsningar från Kvarnbacken!

Glad midsommar, alla!

Jag låter bli att stressa idag och förbereder lite pö om pö. Lilltjejen väntar och väntar och väntar, medan vi andra klipper gräs, tvättar nypotatis, blandar gräddfilssås och sånt som hör midsommaren till. Vi ska fira i goda vänners lag här hemmavid, och med gemensamma krafter vad gäller menyn. Det blir så mycket enklare då, vilket helt klart är att föredra om man får välja - och det får man ju.

Och så har vi plockat blommor. Vi råkar ha de vackraste av lupiner alldeles utanför, men är man fyra passar man på att ta sig en cykelutfärd även då avstånden är simpla. Varför inte, även om en hel bukett rejäla blommor skymmer lite då det ska cyklas några få meter hemåt.

Två buketter, en inne och en ute, lyckades hon och jag ändå trolla fram sådär bara, nog är sommaren fantastisk.

Hoppas att allas vår midsommar blir alldeles magiskt mild, sådär så att tiden känns värdefull och värd att sparas. Och hoppeligen fortsätter solen skina på oss, också ikväll. 

Att ha en unge som lever i nuet

Mamma, nu är det nog sommar, säger hon med tindrande ögon samtidigt som hon ansvarsfullt och högtidligt ser till att det mesta av vattnet hamnar rätt.

Ja älskling, svarar jag. Nu är det sommar. Minns du när det var midsommar förra året?

Jaa, det var riktigt länge sen, konstaterar hon. Typ tio minuter. Visst, mamma?

Jodå. Minsann är det både fint och smålustigt att iaktta en lycklig unge som njuter av en het junidag i kallt vatten.

En säng med blomster

Det var en dag för någon vecka sedan som det plötsligt stod en vacker blombänk hemma hos mina föräldrar. Byggt av min fars hand, förstås, så jag kunde ju inte riktigt låta bli att rätt så tydligt ändå berömma och önska.

Lika plötsligt hade också jag en.

En fantastisk vacker en, nu med innehåll lika spretigt som kärleksfullt. Blomman jag fick av klassen då vi avslutade läsåret och en kruka med blommor som jag inte kan namnet på men som är lika ljuva ändå. Mårbackapelargonerna har jag i alla fall koll på, kanske den vackraste blomman jag vet just nu.

Som godis för ögonen.

Gyllene tider

I samarbete med Aktion Österbotten.

Allra längst ut i byns hamn står vårt båthus. Jag säger vårt, men menar inte vårt som min familjs, utan vårt som bybornas. 

Båthuset är ungdoms- och hembygdsföreningens, och här kan man stråla samman för träffar, möten eller allehanda festligheter. Det är inrett med bord och bänkar, och utöver den spektakulära tavla som havet utanför bistår med så finns också museala föremål från bland annat säljakt här. Eftersom vi också har ett servicehus med kök och toalett alldeles bredvid så passar utrymmet ypperligt för nästan vilken tillställning som helst. 

Och just i går kväll hade jag och min vän Sofia bokat det för att ordna en sommarfest. Alldeles innan gästerna anlände sprack molntäcket upp och vi fick alla njuta av en vacker sommarkväll nere vid havet. 

Mat, dryck, hav och kvällssol i det bästa av sällskap, helt enkelt. 

Tacksam är jag, att vi i vår lilla by har så fina utrymmen som möjliggör både små och stora stunder av gemenskap.

Det är en sportig sommar vi har

I samarbete med Aktion Österbotten.

Fotboll och friidrott, i en salig blandning, har hittills fyllt storebrors sommarlov. Vi varvar träning, matcher och tävlingar lite längre bort med den egna och förnyade centralidrottsplanen i Korsnäs kyrkoby. Och visst är det härligt att utöva idrott på de alldeles nya banorna på hemmaplan.

På onsdagskvällarna är det klubbtävlingar på just dessa banor och då strålar kommunens idrottsintresserade barn och unga samman för att göra sitt bästa i de olika grenar som friidrotten erbjuder. Roligt, lärorikt och tryggt - en mycket god kombination för en liten idrottare, kan jag känna.

Riktigt trevligt att se på är det också. Heja, heja!

Att kika närmare på Harrströms bro

I samarbete med Aktion Österbotten.

Vem är det som klampar på min bro? sa hon dramatiskt samtidigt som hon klev med stora kliv på den lilla bron alldeles invid vår mäktiga Harrström åbro. Och sedan låtsades vi vara bockarna Bruse och trollet för en liten stund, innan vi fortsatte vår promenad i den ljumma sommarkvällen. 

I verkligheten bor nog inget troll under Harrströms bro, trots att den ståtligt, som en monument över svunna tider, har stått på sin plats i över 100 år.

Bron, som går över Harrströmån, byggdes år 1898 av stenar som hämtats från områden i närheten. För snart 40 år sedan, riktigt i början av 1980-talet, ersattes den av en ny bro, och blev således en museibro år 1982.

Numera används den som cykel- och gångbro - och är en naturlig plats där åtminstone jag under mina promenader passar på att stanna till och andas in för en stund.

Raraste sommarprinsessan

När det hände vet jag egentligen inte riktigt, men att det har hänt är alldeles tydligt. Hon är fyra år ung i världen, men med en egen vilja som inte är av denna jord. Och hon gillar att välja själv.

Vissa morgnar är jag helt klart tvungen att ta till mitt allra bästa pokerface - och så intalar jag mig att en vilja av järn och en personlighet som heter duga inte kan annat än vara goda egenskaper i livet som komma skall.

För man får ha som man vill, är hennes enkla svar då jag påpekar att det faktiskt är julfestklänningen hon valt för dagen. Och det kan väl vara helt okej det också, nästa gång det blir jul lär den ju ändå vara för liten.

Lämpliga accessoarer hittade hon också.

Och varför inte, tänker jag. Åtminstone får hon mig att småle gång på annan denna alldeles vanliga måndag i juni.